En betydande del av mitt liv har handlat om att berätta om vad som händer när vuxna människor spelar kort. För drygt sju år sedan gick jag dock ut genom dörren till pokervärlden och stängde den efter mig, och med något enstaka undantag har jag knappt gläntat på den sedan dess. Men när jag blundar kan jag fortfarande tydligt höra det där omisskännliga ljudet av slamrande marker uppblandat med sorlet från förväntansfulla och glada människor. Ljudet av livepoker. Det ljudet kommer jag aldrig att glömma.
Den oförglömlige Micke Norinder sade för många år sedan, innan jag hade etablerat mig på pokerscenen, att “Valterego står utanför och vill så väldigt väldigt gärna in”. Och han hade ju rätt, även om han just då – även det korrekt – mer syftade på att jag nog försökte lite för mycket. Jäklar vad jag ville in. Ni, pokerkollektivet, verkade ju ha så väldigt roligt tillsammans. Och in kom jag, och mottagen blev jag. Även av Micke. Och sen blev jag kvar i över tio år för att det var mitt andra hem. Min andra familj.
Och nu vill jag in igen. Jag har nog inte förrän nu insett hur mycket jag saknat pokersverige. Atmosfären, miljön, och framför allt er som är den här världen. Spelarkollektivet. Människorna som arrangerar. Ni som tillsammans bygger upp den här kulturen. Så nu öppnar jag dörren och kommer in igen. Jag vet inte hur länge jag stannar den här gången, men jag gör det för att pokersverige var min andra familj under många år, och för att jag saknar den familjen väldigt mycket.
Jag kan inte tänka mig ett bättre tillfälle att kliva in genom dörren igen än till SM. Jag har avverkat ett helt gäng mästerskapsturneringar i förbundets regi genom åren, på Malta, i Tallinn, och i Helsingör. När jag klivit av rollen som rapportör fick jag dessutom chansen att få uppleva live-SM som spelare för första gången, när jag ställde upp i omahaturneringen 2019. Resultatmässigt inget att skriva hem om, men upplevelsemässigt var det allt. För SM är något som inte kan beskrivas, det måste upplevas. Nu var det inte så att det plötsligt blev på riktigt för mig för att jag var en spelare, för det ska sägas: spelarkollektivet, såväl amatörer som proffs, har tagit emot mig som en av er, även när jag stått vid sidan av bordet och skrivit hem (om era bedrifter, inte mina!)
Om ni tittar på min lista ovan så ser ni att Bratislava inte är med där, så vad passar väl bättre än att slå två flugor i en smäll? Både få återvända in i värmen, och att få göra det i en stad jag inte varit i förr. Inte bara i SM-sammanhang, utan annars heller. Trots att det till och med finns en del slovakiskt blod i mina ådror har jag faktiskt aldrig tidigare besökt landet. Så nu är det dags. Och när jag ändå är nere så tänkte jag passa på att förena nytta med nöje, och vara med och bidra till den fina stämningen på plats. Såväl fredag som lördag under SM-veckan kommer jag att vara med och hålla i pubquiz med pokertema, och om tillfället ges skulle jag inte vara den som är den och lånar micken och tar tempen på några av er spelare i videointervjusammanhang. Och inför det tänkte jag att skriva av mig lite av min längtan i sådana här krönikor och prata lite SM och Bratislava.
Sen tänker jag så klart uppleva staden när jag är där. Jag har bara hört gott om den, och jag vill se både uteliv och matkultur. Raila turneringar? Absolut, mest för att det blir en walk down memory lane att få återse gamla vänner igen, och få återuppleva jargongen.
Helt ärligt: ni som känner mig vet att jag var bättre på poker än vad de flesta trodde, men betydligt sämre än jag borde varit med tanke på hur mycket poker jag sett och pratat om med löjligt bra spelare. Med det sagt är det väl inte någon enoutare direkt att man kan komma att hitta mig vid ett cashgamebord eller i någon gryta någonstans i Bratislava i augusti. Och jag lär inte kunna identifiera fisken vid bordet.
Vi ses på SM. Jag har saknat er!
Erik “Valterego” Rosenberg,
fd chefredaktör Poker.se och Swedish Poker Hall of Famer
